Söndagen har jag spenderat utomhus för att försöka få slyngeln (11 månaders vit herdehund) att spåra. Vi var på en hästgård så vi började med att titta på tuppar och höns som han inte brydde sig om och sedan fick han titta på deras hästar som han gärna hade hälsat närmre på, men han skällde i alla fall inte ut dem lika mycket som jag trodde.

Sedan var det dags för spåren, som gick riktigt bra. Slyngeln är ett yrväder med turbomotor så han förvånade rejält genom att vara extremt noggrann, lugn och metodisk i spåret. En helt annan hund. Den hunden jag vill ha!

Han hade inget problem att klara nybörjarspåret vi började med, även om jag gjorde det lite längre. Sedan fick han testa ett spår med övergång äng till skog, där lade jag även in en vinkel. Och så avslutade vi med ett ängsspår på knappt 200m med två vinklar. Där fick jag höra efteråt att rådjuren springer in på ängen precis där vi startade spåret. Han blev störd av det men hade inget problem att komma vidare. Så en lyckad dag och nu är både han och jag trötta. 🙂

Nosarbete i alla former är bra för hunden och ett tillfälle där du måste lämna över ansvaret helt och lita på hunden eftersom du själv inte har en aning om var spåret går (i alla fall om du inte lagt spåret själv).

Apropå nos. Här är en länk http://mashable.com/2014/03/28/dog-nose-photography/ till en artikel om Elke Vogelsangs fotoserie om hundnosar.

Pin It on Pinterest

Share This