Som jag nämnde tidigare så har jag och slyngeln påbörjat ID-hundkursen (Dag 128 med en slyngel – Första kurstillfället på ID-hundkursen). Den kräver en del egen träning för att det ska bli bra. Så, i söndags var jag ute med slyngeln och körde ett personspår. ID-hundkursen går ut på att kunna doftdiskriminera, vilket vi inte tränade här, men även att spåra så den delen matchade vi mot.

Jag gick iväg från bilen och la spåret, han skällde från bilen större delen av tiden jag gick i skogen, så han var definitivt taggad på att få kolla upp vad jag gjorde uppe i skogen.

Tillbaka vid bilen släppte jag ut honom och satte mig i den öppna kofferten och väntade på att spåret skulle ligga till sig. Jag ville ha 30 minuters liggtid på spåret och smartphoneberoende som jag är så var jag ju tvungen att fippla lite med mobilen under tiden jag väntade.

Slyngeln fick upp intresset för något och drog till kopplet och med ett *kloink* så låg min smartphone bland singelstenarna där jag parkerat. Självklart sprack glaset på mobilen, det gör ju det så fort man nämner orden ”ramla i backen”.

Efter den fadäsen så gick vi spåret efter det. Slyngeln missade i en vinkel och gick rätt ut, hade inga problem att hitta tillbaka eftersom jag stannade upp. Sedan blev det lite knepigt igen när vi kom upp på en bergklack med bara björnmossa. Där fick han klura lite och kom till slut på spåret igen. Om jag inte vetat var spåret gått så hade han lurat iväg mig på två ställen eftersom han hade nosen i backen hela tiden vid de här två svårigheterna. Så vi kommer jobba vidare på att jag ska läsa hans signaler så jag vet när han tappar spåret.

Sammanfattningsvis – Det här var det dyraste personspåret jag gjort – Det kostar nämligen 1100 att byta glas på telefonen. Note to self: Håll inte mobilen i samma hand som kopplet till en koppeldragande slyngel.

Pin It on Pinterest

Share This